(Då texten är skriven av mig så får ni gärna länka hit om ni vill kopiera)
Jag är som alla som känner mig vet en riktig nörd när det gäller hundar och djur; jag älskar etologi och gräver gärna djupt i naturliga beteenden och orsaken till dessa.
Därför har ett ämne intresserat mig lite extra mycket - berikning.
Våra hundar har det inte så lätt idag; de bor i stan med oss, tvingas kanske se nya hundar varje dag, de får torr mat serverad i en skål två gånger om dagen, enligt lag får dem absolut inte jaga vilt och vi tycker att det är jobbigt om de skäller. Gräva upp hela trädgården är strängt förbjudet och vi blir äcklade om de gömmer sina grisöron under våran kudde i sängen.
Men kan vi istället kompromissa och låta hundarna på ett kontrollerat sätt få utlopp för sina behov, så gör vi deras liv mycket bättre och de blir mer balanserade och nöjda.
Berikning handlar alltså om att låta djuren få utlopp för naturliga beteendebehov. vilket oftast är beteenden som vi människor avskyr när det gäller våra hundar; grävande, vaktande, bäddande, skällande och slitande bland annat. Dessa är helt naturliga, urgamla beteenden som fortfarande sitter i våra hundar. Idag är vi så måna om våra hundar att vi gör deras liv onödigt enkelt, vilket egentligen inte gynnar hundarna alls utan snarare gör dem olyckliga. Detta ser vi ofta på djurparker - djuren vankar av och an av tristess.
Många så kallade "problembeteenden" hos våra djur kan vi faktiskt få bukt på genom berikning :-)
Min Rex är av rasen Hovawart som från början använts som gårdsväktare. Han har ett STORT behov att få patrullera runt på sitt revir, vakta och hålla koll, och skulle inte han få möjlighet till detta så skulle han må dåligt, då det är ett djupt rotat behov hos honom. Detta var jag väl medveten om när han flyttade hem till oss. Därför bor vi långt ute på landet (inte bara därför, men ni fattar) och vi hägnade vi in våran stora tomt så att han skulle känna att han har ett begränsat revir att hålla koll på, så att han inte behöver utöka för mycket och tro att även grannen som bor 300 meter bort också behöver skyddas - då hade det istället blivit till en stress för Rex. Lagom är alltid bäst. Med detta får han utlopp för revirbeteenden; vakta, försvara, patrullera och markera.
Loke, våran Cane Corso, har också det här behovet. Men för att inte ge samma exempel så han har ett annat stort behov - jakt. Detta tillfredsställer jag med långa blodspår med en klöv i slutet som han får göra vad han vill med. Med detta får han spåra, söka, smyga, gripa och manövrera, vilket gör honom nöjd och trött och rådjuren i skogen får vara ifred då han vet att det bara är med matte som jakten blir lyckad!
Jag är som alla som känner mig vet en riktig nörd när det gäller hundar och djur; jag älskar etologi och gräver gärna djupt i naturliga beteenden och orsaken till dessa.
Därför har ett ämne intresserat mig lite extra mycket - berikning.
Våra hundar har det inte så lätt idag; de bor i stan med oss, tvingas kanske se nya hundar varje dag, de får torr mat serverad i en skål två gånger om dagen, enligt lag får dem absolut inte jaga vilt och vi tycker att det är jobbigt om de skäller. Gräva upp hela trädgården är strängt förbjudet och vi blir äcklade om de gömmer sina grisöron under våran kudde i sängen.
Men kan vi istället kompromissa och låta hundarna på ett kontrollerat sätt få utlopp för sina behov, så gör vi deras liv mycket bättre och de blir mer balanserade och nöjda.
Berikning handlar alltså om att låta djuren få utlopp för naturliga beteendebehov. vilket oftast är beteenden som vi människor avskyr när det gäller våra hundar; grävande, vaktande, bäddande, skällande och slitande bland annat. Dessa är helt naturliga, urgamla beteenden som fortfarande sitter i våra hundar. Idag är vi så måna om våra hundar att vi gör deras liv onödigt enkelt, vilket egentligen inte gynnar hundarna alls utan snarare gör dem olyckliga. Detta ser vi ofta på djurparker - djuren vankar av och an av tristess.
Många så kallade "problembeteenden" hos våra djur kan vi faktiskt få bukt på genom berikning :-)
Min Rex är av rasen Hovawart som från början använts som gårdsväktare. Han har ett STORT behov att få patrullera runt på sitt revir, vakta och hålla koll, och skulle inte han få möjlighet till detta så skulle han må dåligt, då det är ett djupt rotat behov hos honom. Detta var jag väl medveten om när han flyttade hem till oss. Därför bor vi långt ute på landet (inte bara därför, men ni fattar) och vi hägnade vi in våran stora tomt så att han skulle känna att han har ett begränsat revir att hålla koll på, så att han inte behöver utöka för mycket och tro att även grannen som bor 300 meter bort också behöver skyddas - då hade det istället blivit till en stress för Rex. Lagom är alltid bäst. Med detta får han utlopp för revirbeteenden; vakta, försvara, patrullera och markera.
Loke, våran Cane Corso, har också det här behovet. Men för att inte ge samma exempel så han har ett annat stort behov - jakt. Detta tillfredsställer jag med långa blodspår med en klöv i slutet som han får göra vad han vill med. Med detta får han spåra, söka, smyga, gripa och manövrera, vilket gör honom nöjd och trött och rådjuren i skogen får vara ifred då han vet att det bara är med matte som jakten blir lyckad!
Igår lät jag Rex och Loke få spåra upp två slaktade tuppar som vi slängt ner för slänten och lät dem få utlopp för ätbeteenden; slita, tugga, undersöka, slicka, sortera och gömma.
Det var två mycket trötta och nöjda hundar som snarkade gott inatt :)
Igår lät jag Rex och Loke få spåra upp två slaktade tuppar som vi slängt ner för slänten och lät dem få utlopp för ätbeteenden; slita, tugga, undersöka, slicka, sortera och gömma.
Det var två mycket trötta och nöjda hundar som snarkade gott inatt :)