Wow - mycket som har hänt på få dagar!
Min älskade vän Liisbeth, som jag lärde känna på Hundtjänstskolan förra året, kom ner med sina hundar över helgen och vad underbart vi hade det! Vi hade inte träffats på ett år så det var givetvis mycket snack, men även hundpromenader, grillning, vindrickande, sök, viltspår och sjuka mängder skratt hanns med.
Det var en sån där helg som fyllde hela mig med positiv energi!
Nu längtar vi ihjäl oss efter november.
Min älskade vän Liisbeth, som jag lärde känna på Hundtjänstskolan förra året, kom ner med sina hundar över helgen och vad underbart vi hade det! Vi hade inte träffats på ett år så det var givetvis mycket snack, men även hundpromenader, grillning, vindrickande, sök, viltspår och sjuka mängder skratt hanns med.
Det var en sån där helg som fyllde hela mig med positiv energi!
Nu längtar vi ihjäl oss efter november.
Men nu till tråkigheter..
Natten till måndag väckte Loke oss med pip. Han kunde inte resa sig själv, var krum som en ostbåge och allmänt påverkad. Yrvakna flög både jag och Björn upp, tog snabbt tempen (ingen feber) och bar ut vår lille vän till bilen, sedan full fart mot djursjukhuset. Han åkte in med en bår och det beslutades att han skulle stanna kvar över natten, få smärtstillande samt sövas ner för provtagning i ledvätskan. Storgrät hela vägen hem i bilen, hela dagen och sov med hans filt på natten.
Oron gjorde fysiskt ont på mig!
Som tur är har vi bra djursjukvård i Sverige och Loke piggnade till ganska fort enligt sköterskan. Så igår fick vi ÄNTLIGEN hämta honom! Han gick normalt igen och var lika glad som vanligt. Personalen hade fallit som furor för honom berättade dom, det hade bara varit pussar och svansviftningar. Att undersöka honom hade varit som en dröm, han tillät precis allting utan ett ljud. Älskade hjärta!
Diagnosen blev tillslut akut ledinflammation och nu käkar han en hästdos kortison. Han är lite trött fortfarande men börjar må mycket bättre, så nu blir det vila ett par veckor.
Natten till måndag väckte Loke oss med pip. Han kunde inte resa sig själv, var krum som en ostbåge och allmänt påverkad. Yrvakna flög både jag och Björn upp, tog snabbt tempen (ingen feber) och bar ut vår lille vän till bilen, sedan full fart mot djursjukhuset. Han åkte in med en bår och det beslutades att han skulle stanna kvar över natten, få smärtstillande samt sövas ner för provtagning i ledvätskan. Storgrät hela vägen hem i bilen, hela dagen och sov med hans filt på natten.
Oron gjorde fysiskt ont på mig!
Som tur är har vi bra djursjukvård i Sverige och Loke piggnade till ganska fort enligt sköterskan. Så igår fick vi ÄNTLIGEN hämta honom! Han gick normalt igen och var lika glad som vanligt. Personalen hade fallit som furor för honom berättade dom, det hade bara varit pussar och svansviftningar. Att undersöka honom hade varit som en dröm, han tillät precis allting utan ett ljud. Älskade hjärta!
Diagnosen blev tillslut akut ledinflammation och nu käkar han en hästdos kortison. Han är lite trött fortfarande men börjar må mycket bättre, så nu blir det vila ett par veckor.