Äntligen, äntligen, äntligen har jag fått svar på varför. Äntligen vet jag varför min pigga, glada, vänliga Rex i februari plötsligt från ingenstans började få svårt med andra hundar för nära inpå. Äntligen vet jag att mina tankar att något har varit fel, trots att Rex inte har visat något, har stämt.
Detta året har Rex haft hältor fram och tillbaka, som försvunnit med 14dagars behandling med Metacam. Många turer till veterinären, som inte hittar något. Rex viftar på svansen och går helt rent. Sen har vi tränat, och jag har fått en dålig magkänsla efteråt när jag sett han röra sig, trots att han har varit piggelin. Ingen annan än jag har sett detta när jag har frågat - vilket inte är så konstigt då jag är den enda som lever med honom dygnet runt och märker minsta förändringar i hans rörelsemönster.
Nu vet jag att mina misstankar har stämt.
Svar från CT-röntgen: Rex har haft en inflammation i supraspinatus-senan som har lett till kalkpålagringar, både på den och på bicepssenan på båda frambenen. Alltså inget dysplasi-relaterat och inget han är född med. Inte konstigt att han har haft ont, stackarn! Men trots detta har han kämpat på och haft lika mycket energi som vanligt när vi har tränat. Så himla tur att jag lyssnat på min magkänsla, då han verkligen inte velat visa något, som den kämpen han är.
Förutom att han varit grinig mot andra hundar, vilket han aldrig är annars.
Den 15/12 blir det operation, och enligt veterinären har han mycket goda förutsättningar att bli en aktiv sporthund igen! God prognos, med andra ord. Så nu ska den här elaka kalkpålagringen skrapas bort, sen blir det rehab ett tag och efter det blir vi fit for fight igen.
Detta året har Rex haft hältor fram och tillbaka, som försvunnit med 14dagars behandling med Metacam. Många turer till veterinären, som inte hittar något. Rex viftar på svansen och går helt rent. Sen har vi tränat, och jag har fått en dålig magkänsla efteråt när jag sett han röra sig, trots att han har varit piggelin. Ingen annan än jag har sett detta när jag har frågat - vilket inte är så konstigt då jag är den enda som lever med honom dygnet runt och märker minsta förändringar i hans rörelsemönster.
Nu vet jag att mina misstankar har stämt.
Svar från CT-röntgen: Rex har haft en inflammation i supraspinatus-senan som har lett till kalkpålagringar, både på den och på bicepssenan på båda frambenen. Alltså inget dysplasi-relaterat och inget han är född med. Inte konstigt att han har haft ont, stackarn! Men trots detta har han kämpat på och haft lika mycket energi som vanligt när vi har tränat. Så himla tur att jag lyssnat på min magkänsla, då han verkligen inte velat visa något, som den kämpen han är.
Förutom att han varit grinig mot andra hundar, vilket han aldrig är annars.
Den 15/12 blir det operation, och enligt veterinären har han mycket goda förutsättningar att bli en aktiv sporthund igen! God prognos, med andra ord. Så nu ska den här elaka kalkpålagringen skrapas bort, sen blir det rehab ett tag och efter det blir vi fit for fight igen.